Etikettarkiv: Turkiet

Flyget

Flygplatser är det nya svarta

Lämna en kommentar

När det börjar gå slentrian i att slå upp Pariserhjul med allt större diameter och höghusbyggen går tjugo på dussinet, så har flygplatser seglat upp på förstaplatsen i alla länders ”Jag kan bygga större än du”-mästerskap. Det finns i och för sig en viss logik i detta, för ju mer resandet ökar desto större behov finns det för att se till att resandet går smidigt.

Att just Turkiet tycker att de ska överta ledartröjan i flygplatsbyggen, bara strax efter att Kina haft den, är heller inte så märkligt. Istanbul ligger på en geografiskt strategisk plats mellan Europa och Asien och borde därför ha bra förutsättningar för att sno åt sig marknadsandelar. De senaste 30 åren har de dessutom byggt en massa, så en ny flygplats går väl av bara farten. Michael Palin kommenterar i sin resebok ”Pole to Pole” byggandet i Istanbul: ”Istanbul is a very noisy city, much of the noise from a huge construction programme.” Detta var 1991. Oljudet lär fortsätta.

En sak som jag tycker om med flygplaster är blandningen av människor. När det i vissa länder kan vara svårt att få blott två olika folk att samsas i samma land, så kan ett par hundra folk samsas enkelt på en flygplats. Det är ett intressant fenomen, och dessutom ganska hoppingivande.

 

—————

AB

Strand

Konsten att behålla värdighet eller Skammens promenad – Turkiet 2009

Lämna en kommentar

Vilken resa gör mig nöjdast? Enkelt: Den som tar mig iväg. Det är inte det att jag vantrivs hemma, tvärtom, mitt hem är min ljuva borg och något för den händige etc. Men glädjen i att finna allt det som inte är bekant ligger ständigt och lockar som grön fe i kafédimmorna. En del gånger räcker det med att ta en annan, okänd, väg till jobbet. Andra gånger måste jag till (för mig) otrampad utländsk mark.


En sak som är komplicerat med otrampad mark är att den kan vara svår att trampa och samtidigt behålla värdighet och stil. I Alanya, Turkiet, 2009 var sanden åt det mörkare hållet och solen var en helvetisk grill i skyn. Och som alltid måste man göra ett taktiskt val: nära havet eller nära baren? Naturligtvis lägger man sig alltid nära havet, vilket är ett enormt misstag om man ska behålla sin värdighet, för du kommer alltid till en punkt då svetten rinner och havet bara kan svalka utsidan. Du vill ha något kallt att dricka.

Du börjar gå mot baren och känner omedelbart hur det är som att gå på en stekhäll, men du tänker att det inte är någon fara, för baren är bara fyrtio meter bort, och du går vidare, i dina coola solglasögon och med svala sofistikerade steg. Sedan följer i snabb takt ett fullständigt stil-förfall, då du börjar zick-zacka mellan de få skuggplättar som olika solstolar ger; då du börjar öka på stegfrekvensen, så att du snart ser ut som du medverkade i en stumfilm från 1923; då du tänker att ”om jag borrar ner fötterna i sanden för varje steg så kommer det att vara svalt” men inser direkt att allt som händer är att du nu bränner anklarna istället och dessutom inte ser klok ut då det nu ser ut som om du försökte dig på lite misslyckad Charleston; då du börjar ta överdrivet långa steg och får hatiska blickar på dig då du dränker dina solgrannar i sand; då du ger upp helt och hållet och rusar trippande med höga knäuppdragningar och grimaserande utstöter ”oohh, aahh, iihh, uuhh, fy fan i helvetes skit, uuhh …” vilket inte är vad man önskar bli citerad med.

Det enda som är värre än denna skammens promenad, är att du inser att du måste gå samma väg tillbaka och denna gång med två ölglas i händerna. Lösningen heter: Hotellpool.


Någon lär ha sagt att man kan använda flip-flops … men det är för mesar. Dessutom, med ben täcka av sollotion och svett, så ser benen raskt ut som panerade fiskpinnar tack vare flip-flopsen inbyggda funktion att sprätta kilovis med sand omkring sig för varje steg man tar. Och är det något som förstör ens värdighet och stil, så är det fiskpinneben.

Mer att göra i Alanya (DN).

Språkligt

Extraordinärt, märkligt, fantastiskt! ”It’s crazy!” – Marmaris 2007

Lämna en kommentar

Vart ska man åka, vad ska man göra? Solresa i höstrusk (SvD)? Framtidsplan till Japan (AB)? Lockande vulkaner(GP)?

För lika mycket vad du själv vill, så är det många gånger hur man lockas av beskrivningarna som bestämmer vad man ska göra. Och det som gäller är superlativ och språkliga överdrifter. Det är då som du tappar ditt annars goda omdöme och tänker: ”Det kanske ligger något i det här ändå.”

När jag var i Marmaris, Turkiet, en gång, kom jag hem till hotellet efter en heldag på stranden med avslutande smaklös middag och god öl. I hotellreceptionen stod en skylt, handskriven med vit krita på svart bakgrund, som gjorde reklam för kvällens underhållning: En ”Fantastic Snake Show” skulle äga rum till gästernas fromma i lobbybaren.  Av någon anledning – säkerligen djupt psykologisk sådan … ni vet, orm, Freud etc – så kände jag mig tvingad att gå ner under kvällen för att ta mig en titt. De hade ju lovat att ormshowen skulle vara ”Fantastic”. Det kanske ligger något i det, för inte skulle de ljuga om en sådan sak?

Den fantastiska orm-showen visade sig bestå av en kvinna och en man som turades om att hänga ett par trötta boaormar över sig, till ackompanjemanget av Absolut Turkish Hits 35. Det var lite marknadsspektakel över det hela, och fascinerade på ett väldigt o-fantastiskt vis. Men de barn som var där uppskattade det hela, ormkvinnan var båda söt och vig och mannen muskelös och hårig, så det fanns ju något för alla smaker. Men ärligt talat, det finns ett begränsat antal sätt man kan hänga en boaorm över sig, hur vig man nu än är. Så efter en kort stund kände jag mig tvingad, av inte lika djup psykologisk anledning – ni vet, livet är för kort etc – att gå upp på mitt rum och läsa en ”fantastic” bok.

Sedan så har vi ”Crazy!” (lägg märkte till utropstecknet). Jag gjorde en helt ovetenskaplig undersökning av vilket engelskt ord som den genomsnittlige affärsidkaren i Marmaris tycker bäst om i marknadsföringssyfte. Svaret är: ”Crazy!” Jag kunde väldigt snabbt lokalisera drygt ett halvdussin olika reklamskyltar där detta ord ingick: Ett vattenpalats=”crazy fun!”. En båttur=”crazy lazy day out!”. Ett disco=”It’s crazy!” Vespauthyrning: ”Crazy bike!!!” (vilket är lite skrämmande på sitt sätt, speciellt de tre utropstecknen). Basaren sade sig visserligen inte vara ”crazy”, men det var definitivt ett ord som lätt seglade upp i medvetandet där.

Nere i hamnen fann jag en båtuthyrare som gjorde fin reklam; en av de båtar man kunde ta sig en tur med lockade med ”Have the time of your life and get your tits brown.” Så … inte nog med att på denna båt kunde få uppleva sin bästa tid i livet, man fick dessutom bonusen att få sina bröst bruna. Skitbra! Men jag förstod aldrig om det var tänkt att vara ett motsatsförhållande; de stora tingen (bästa tid i livet) mot de mindre tingen (bruna bröst – som dock inte är oviktiga). Eller hade de något med varandra att göra? Det kändes lite godtyckligt att kombinera just dessa två saker: Mitt livs höjdpunkt och solbränd byst? Varför inte lika gärna: ”Find true happiness in life, AND get a free toaster”. Fast vem vet … det kanske låg något i det ändå.

En båtresa som absolut klassade in på ordet ”galen” var den jag och Mia gjorde ett par år senare i Alanya.

På resa

Titanicar jag minns – Turkiet 2009

2 kommentarer

Apropå Titanic II  så hade jag en surrealistisk nära Titanic-upplevelse 2009. Plats Alanya, Turkiet. I hamnen i Alanya råkade vi på en båtutflyktsarrangör, som kom med ett erbjudande vi inte hade vett att tacka nej till: Baba boat tour. Jag inser ju efteråt att vi borde gjort någon slags research, en enkel googling hade gett oss en del vinkar om vad som väntade, men det var semester och bilderna som fanns i reklamfoldern var fina, med sansade människor som gjorde respektabla saker.


Det var en het dag och efter en del väntan i allt mer tryckande värme gick till slut båten, med det talande namnet ”I love you Baba”. Vem Baba var framgick aldrig, men hon måtte ha varit en ond fe, en absurd havsnymf, ett solsting förkroppsligat. Det började sansat; efter ett tiotal minuter var det stopp för bad vid grottor i berget där gamla slottet låg. En fullkomligt normal båtutflykt i Medelhavet. Tills Alexander Rybak drog igång på båtens stereo. Det var som sagt 2009 och norrmannens Fairytale spelades överallt i Turkiet. Detta alternerades med att alla de olika utflyktsbåtarna tävlade med varandra om att spela We will rock you så att bergen kracklerade. We will rock you medels nedfallande klippor, troligtvis.

 

Vid det här laget tyckte kapetenen att det var dags för honom att klä på sig sin bästa gåborts-klänning (varför inte) och gick därefter omkring med ett brett flin och smekte sin egen kropp på ett sätt som eventuellt var menat att vara sexigt (eller så hade han skabb och tyckte om det). Resten av besättningen gick omkring och blåste i visselpipor och försökte överrösta Ryback, eller bara för att …

Allting förknippades dessutom med sex; lunchen som serverades var ”Turkish Sex Vitamin” (vilket visade sig vara spagetti med tomatsås och sallad, men huruvida det var en Sex Vitamin kan diskuteras). När det var dags för båtens underhållning så skrek besättningen att det var ”time for group sex, everybody come”. Pussades någon så ropade de däremot ”No sex!” vilket man kan tycka var lite motsägelsefullt med tanke på att de alldeles nyss propagerat för ”group sex” efter att vi satt i oss ”Turkish Sex Vitamin”, men så hade de kanske upptäckt att sexvitaminen inte hade någon större verkan.

Sedan har vi deras arrangerade underhållningen, och det är nu vi närmar oss Titanic. De kallade underhållningen för ”Animation” och vi förstod inte då och jag begriper inte nu exakt vilken betydelse de la i ordet. Jag har hittat 6 olika betydelser som bland annat inbegriper ”the condition of living or the state of being alive”. Denna betydelse förkastar jag eftersom underhållningen snarare var en typ av nära dödenupplevelse. En annan betydelse är tydligen ”general activity and motion” och det är väl en lagom neutral förklaring av följande ”animation!” 1. Besättningen går i takt till vrålande turkisk marchmusik och viftar med flaggor medan kaptenen i klänningen slår i cymbaler. Tid för detta? Nästan tre minuter. 2. ”Very sexy” magdans utförs av not so very sexy medelålders man i klänning och peruk (dock inte kaptenen denna gång). Tid för detta? En evighet. 3. En yngre kille i besättningen, uppenbarligen icke simkunnig eftersom han har en flytväst på sig, modell 1967, står på båtens peke med armarna rätt ut, blick stilla till tonerna av My Heart Will Go On med Celine Dion, superhiten från Titanic. Tid för detta? Det pågår än i mitt inre.

 

Titanic gjorde ett bestående intryck i historien. Baba boat tour har gjort det samma. Fascinerande på sitt sätt.

Lyckligtvis går det att uppleva annat i Alanya (DN).