Normal sett gillar jag långa resor. Inte för att resans milantal i sig har någon betydelse, men för att de oftare för mig till en så främmande kontext att till och med beställandet av en kall öl kan bli till något av ett äventyr. Men … i somras var jag i Mörtfors.
Mörtfors är en liten by som ligger strax utanför Oskarshamn, vilket den har gjort ett antal hundra år utan att lyckas inpränta sin existens i människors medvetande i någon högre grad. Mörtfors är inte det mest exotiska resmålet, kanske någon menar. Tvärtom, säger jag, för om exotism definieras som något obekant, så kan jag konstatera att det sannolikt finns fler som känner till Taj Mahal, eller Skövde för den delen, än vad det finns som känner till Mörtfors; vilket därmed torde göra Mörtfors till ett av de mest exotiska resmålen som finns. Det är det som är det charmiga med alla dessa småorter i Sverige, som för de flesta av oss endast existerar som en suddigt förbipasserande vägskylt, vars namn, om man hinner läsa det, man aldrig känner igen. Detta bevisar att du inte behöver resa över halva jorden för att bli en upptäckare.
Så jag upptäckte Mörtfors under några timmar, en solig tisdag i juli. Orten har en gammal kvarn, en övervuxen dansbana, hus med snickarglädje, trädgårdar med stockrosor och ingav en distinkt känsla av man borde gå barfota här. Här finns även ett förträffligt litet antikvariat beläget i en gammal nedlagd bensinmack. Det var detta antikvariat, Kulturverkstan, som drog mig och Karin hit.
En sak som jag gillar med antikvariat är att de lockar till oväntade upptäckter. Du kan gå in på ett antikvariat, lyckligt ovetande om allt som har med exempelvis viktoriansk tågtrafik eller melankolins historia att göra, runda en hylla och strax finna dig djupt försjunken i en bok om just detta, en bok som du just där och just då inser att du inte kan leva utan, och som kan bli din för blott 80 kronor eller så. Det är, på det hela taget, rätt fantastiskt.
Denna gång släpade jag hem några romaner (snyggaste omslag stod Iris Murdochs Enhörningen för), Alf Henriksons Svensk historia (förstaupplagan från 1963), Samuel Johnsons liv av James Boswell (förkortad … dvs upplagan var förkortad, inte Boswell … han var nog så lång som han alltid varit … fast nu är han ju död och därmed kanske … inte så lång), samt en bok om boktryckare under boktryckarkonstens första 50 år (bara för att jag är en boknörd). Jag hade ingen intention att pruta på böckerna, vilket butiksinnehavaren troligen såg som en karaktärsbrist hos mig, eftersom han snabbt, entusiastiskt och effektivt själv prutat ner priset på alla böcker. ”Vad har jag satt för pris på denna? 80 kronor?! Vad tänkte jag på där egentligen? Vi säger 40.” Jag var tillräckligt väluppfostrad för att inte protestera.
Så Mörtfors gav en god bokskörd och jag kan rekommendera både byn och antikvariatet. Byn lär ha blivit vald till EUs vackraste by 2011 (eller där ikring), och kommunen byggde av pur förtjusning över priset en offentlig WC som ska ha kostat en miljon kronor. Dess estetik hade mer drag av betongsorg än snickarglädje, men man kan inte kräva för mycket av ett modernt dass. På antikvariatet kan man, om man har tur, också få träffa en lika söt som blyg cockerspaniel, vilket vi fick göra. Och det är ju inte det sämsta för en kort semesterresa.
