Etikettarkiv: Ordbok

Londons hotell – Några varningens ord

Det är ju oftast så: Man får vad man betalar för. Fast när det gäller hotell i London så får man oftast vad man betalar för, om man hade betalat lite mindre.

London har sedan 25 år varit ett favoritresmål för mig. Londons hotell har inte bidragit till detta. De är … hur ska man säga … i en klass för sig, men inte på ett bra sätt. En tumregel man måste anamma är att tänka bort 1 till 1,5 stjärna från hotellets officiella klass. Det vill säga att ett trestjärnigt Londonhotell motsvarar, i bästa fall, ett tvåstjärnigt i Sverige. Har man inte detta i åtanke och åker till London med intentionen att bo exklusivt och bekvämt, så kommer man strax finna sig boende exklusive bekvämlighet. Vilket inte riktig är samma sak. Givmild som jag är tänkte jag därför dela med mig av vad som kan vänta den troskyldige resenären då han anländer till sitt Londonhotell.

Färgen kallas ”Brown”
Alldeles för många av de hotellrum jag bott på har haft en inredning som varit brun eller beige. En optimist med god fantasi skulle eventuellt mena att rummet ”går i jordtoner”. Detta är inte sant. Färgen är tråk-brun, med en dragning åt det beige hållet om inredaren känt sig extra lekfull. Och brun är ärligt talat en ganska olycklig kulör för ett hotellrum, för var man inte deprimerad innan så är risken stor att man blir det av hotellrummet. Det bästa man kan säga om de bruna kulörerna är att de döljer smutsen, men bara för att det omöjligt skulle kunna se smutsigare ut än vad färgen gör av sig självt. Värst av de hotell jag bott på var ett som gick i sjutton bruna nyanser av storblommigt – tapeter, gardiner, heltäckningsmatta, sängöverkast, allt var brunt och storblommigt. Rummet var dessutom bara 2 meter brett. Det var som att bo i en koftas nära döden-upplevelse. Cosy? I think not, my dear!

Du är inte ensam
Heltäckningsmattor är sköna att gå på, men inte om mattan är från mellankrigstiden. Då börjar man ana att man inte är ensam. Ett av hotellrummen jag bott på hade någon typ av oupptäckt liv under heltäckningsmattan, för den böljade fram – att gå på den var som att gå på en gammal disksvamp korsad med oasis. Jag vet inte om det var min inbillning, men jag kunde nästan svära på att för varje steg jag tog på mattan hörde man dämpade röster skrika i falsett från under fotsulorna: ”Ouch! Oh! Iiih!” Jag och Mia lade genast sängöverkastet som en skyddsfilm ovanpå heltäckningsmattan, vilket gjorde inte bara mattan utan även, märkligt nog, det bruna sängöverkastet något mera uthärdligt.

Du checkar in, men kanske inte ut
En annan sak som man måste ha i åtanke, speciellt om man bor på ett gammaldags hotell i Bayswater, är att korridorerna är labyrinter som är som gjorda för att sluka hela civilisationer. Det är inte bara lätt att gå vilse, det är obligatoriskt. Man får snabbt tvångstankar som rör vad som skulle kunna hända om det började brinna och man var tvungen att ta sig ut. En gång bodde jag på ett hotell där man fick ta hiss upp till tredje våningen, gå ner en halv våning, bort i en korridor, upp en våning, runt ett hörn, genom en ny korridor, upp en halv, runt 180 grader, ner en halv … och så vidare. Efter en sen kväll på puben gick jag fel, öppnade en dörr och kom ut i Wales.

Riskanalys
Så går allt detta att undvika? Svar: Nej, inte helt. Den som kan betala bra för sig bor naturligtvis bättre än den som snålar, så det är detta val man kan göra. Men när man läser hotellbeskrivningarna så kan man åtminstone identifiera de värsta fallgroparna, om man vet vad man ska hålla utkik efter.

  1. Rustikt=Inte renoverat på minst 50 år.
  2. Mysigt, intimt, ombonat=Mycket, mycket små rum.
  3. Rum i engelsk stil=Brunt.
  4. Engelskt designhotell=Brunt med en rosa kudde på sängen.
  5. Rum med livfulla färger=Mögel.
  6. Med en atmosfär av gamla London=En stank av 1345 och otvättad häst hänger i rummet som en kelsjuk schimpans.
  7. Rummet har privat badrum=Rummet har faktiskt ett badrum.
  8. Rummet har tillgång till badrum=Badrummet ligger i korridoren.
  9. Rummet har tillgång till privat badrum=Du delar badrum med ägarna.
  10. Nattliv alldeles i närheten, alternativ ett=Vägglöss.
  11. Nattliv alldeles i närheten, alternativ två=Hotellet fungerar även som svartklubb mellan 22:00-04:30.
  12. Det familjeägda hotellets charm=Ägarens 90 år gamla mamma använder en stulen huvudnyckel för att göra nattliga besök i rummen.
  13. Överraskande gemyt=Åter igen ägarens mamma.
  14. Kontinental frukost=Pulverkaffe och förra veckans croissant.
  15. Full english breakfast=ägg, bacon, ljumna okryddade vita bönor, ljummen okryddad korv som ser ut att kunna användas som kärnbränsle – kort sagt, är det ”british” så är det okryddat. Samt te. Oftast gott te. Jo, faktiskt.

Detta är bara några få formuleringar man kan se upp för. Dock gäller det att alltid vara på sin vakt och läsa hotellbeskrivningarna med varsamhet. En autentisk och aktuell text från ett Londonhotell kan tjäna som övningsexempel: ”We are a small friendly Bed & Breakfast Hotel which can be rated as a 2 star entity. We offer a great value for money accommodation, including en-suite facilities and colour TV.”

Visst låter det bra?

Ack, vad ni bedrar er. Varningssignalerna bör ljuda vid följande ställen: ”Small”. När hotellägarna inte ens ids att köra med omskrivningar som mysigt/intimt/ombonat så är rummen mikroskopiska. Troligtvis får du stå och sova. ”Friendly”. Ja, ni gissar rätt: Ägarens mamma igen. ”Which can be rated as a 2 star entity”.  Kan betraktas som tvåstjärnigt? Ingen gör det vanligen men man kan se det så. Det vill säga att om du super till så att du ser dubbelt, så kan man säga att det är 2 stjärnor.  Dessutom ”entity”? Enhet? Vill du verkligen bo i en ”enhet”? Trodde inte det. ”Great value for money”. Betyder inget annat än att: ”Vi kräver dig inte på så mycket pengar om du inte kräver så mycket hotell av hotellet.” Allt detta kan man kanske acceptera, men den stjälpande punkten är: ”Colour TV.” Allvarligt?! När ett hotell, anno 2013, skryter med att rummen har färg-TV, så är något fel. Skrämmande fel.

Men å andra sidan har jag aldrig rest till London för hotellens skull.

—————————————

SvD om lite bättre hotell.

Det är det här med språk – Ordbok till resebeskrivningar I

Lyxhotellet var en bluff säger Aftonbladet. Enligt artikelns beskrivning av hotellet så verkar hotellet sakna en viss, vad ska man säga … finpolish. Men en lite fråga bara … ”lyxhotell” … allvarligt? Sedan när är ett trestjärning hotell ett lyxhotell (annat än för en och annan britt som blir lyrisk bara han får tvåglasfönster på sitt rum)?

För det är ju det här med kommunikation, det kan vara svårt, speciellt när man ska försöka tolka vad det egentligen är som beskrivs. För egen del så tolkar jag inte ”trestjärningt” som ”lyx”. ”Trestjärningt” brukar räknas till kategorien ”mer eller mindre helt och rent, extra toapapper i badrummet och har du tur en minibar (och har du väldig tur, något i minibaren).”

Men allt är inte så glasklart. Så jag tänkte börja med en ordbok för resebeskrivningar.

1. ”Grön ö” = nederbörd minst tre gånger i veckan, annars mulet med tröstlöst korta utbrott av sol. Tänk meteorologisk manodepressivitet. Tänk Sverige; grönt land.
2. ”Nära till kommunikationer” = Tung trafik utanför hotellrummet, troligtvis behöver du ta taxi över gatan där stranden är. Ostörd nattsömn? Nä, tror inte det.
3. ”Naturstrand” = Strand fylld av tång, döda fiskar, drivved och haschrökande backpackers.
4. ”Paradis för kitesurfare” = Det blåser som fan här.
5. ”Paradis för surfare” = Se ”Kitesurfare” fast ännu mer, samt: du dör om du badar.
6. ”Oexploaterad by” = Finns absolut inget att göra utom att dricka misstänkt billig Carlsberg (eller snarare Cralsberg) på byns enda bar, samt titta på alla haschrökande backpackers på naturstranden.

När jag övernattande på ett hotell i Löddeköpinge 2005 (vi låter hotellet förbli anonymt) så beskrev hotellets sig själv i de positiva ordalagen att det var nära till E20 som ”snabbt tar dig till Malmö eller Köpenhamn”. Dvs: det bästa med den här platsen är att man snabbt kan ta sig därifrån. Det gäller att inte bara läsa, utan även att tolka.