Etikettarkiv: Lissabon

Surf-Jesus och handskar — Lissabon 2014

Fönstershoppingen i Lissabon gav emellanåt fantastiskt resultat. Vad sägs exempelvis om Den heliga familjen surfar. Och NEJ, jag köpte inte något i den affären. Jag borde kanske ha gjort det … men, låt säga att det inte fanns plats på hyllorna hemma.

  

Bortsett från att surf-Jesus kanske inte är min kopp te, så lämnar han fältet öppet för en rad heligheter och deras fritid. Jag väntar spänt på Påven hoppar stav, Augustinus Kickboxas eller varför inte kombinera en avbild av den helige Sebastian med Moder Teresa som leende bågskytt. De kreativa möjligheterna och de teologiska konsekvenserna är oändliga.

Men Surf-Jesusaffären var inte den enda kul affären i Lissabon. Den är särklass minsta affären var Luvaria Ulisses vars besöksutrymme var en kvadratmeter, bokstavligen. Här säljer man handskar sedan 1925 och servicen har, tack och lov, aldrig utvecklats sedan de öppnade. 

  

Det gick till på så sätt att vi lirkade oss in i affären, vilket enbart det var ett konststycke. En tjänstvillig man, som utstrålade nit och redlighet och handskexpertis dök upp från butikens inre delar och frågade vad han kunde stå till tjänst med. Handskar sa vi … vilket i och för sig var en idiotisk kommentar i en affär som inte säljer någonting alls annat än handskar, men vi var artiga och svarade på hans fråga.

  

Och det var då som Processen drog igång. Mannen bad Maria hålla upp sin ena hand. Han gav den en hastigt blick och hade därmed på en halv sekund måttbestämt hennes handstorlek, för han gick ut i lagret och kom tillbaka med ett par handskar. Sedan var det dags att prova dem, vilket man som kund inte fick göra själv. Åtminstone inte ostraffat, antar jag, för nu tog mannen upp ett träverktyg som hade sedan snabbt och skickligt töjde ut fingrarna i handsken med, för att sedan talka handskens inre med en för just detta ändamål specialtillverkad handsktalknings-gummiboll innan han bad Maria stödja armbågen mot en lika specialtillverkad armbågsstöds-kudde. 

Därefter instruerades Maria att inta den speciella handskprovnings-positionen, vilket innebar att handen och fingrarna skulle peka uppåt i en spänd men elegant position. Och först därefter trädde expediten på handsken på Marias hand. Det enda Maria fick göra själv var att bedöma om den passade (vilket gick till på så sätt att hon skulle hålla med mannen att den passade) och besluta sig för om hon ville köpa den (det ville hon … hon vågade väl inget annat efter hela den proceduren). Handskarna borstades då rena från talk, slogs in i silkespapper och stoppades i en påse. Och så var det klart. Enkelt. Handskarna var inte speciellt dyra (ca 500kr) och väl värd upplevelsen i sig.

Urgammalt & boknytt: Livraria Bertrand — Lissabon 2014

I Lissabon ligger världens äldsta bokhandel. För när det kommer till bokförsäljning så blir inget äldre än Livraria Bertrand, som sålt böcker till en lästörstande befolkning sedan 1732. Smaka på det året, 1732. Och eftersom jag är som jag är när det gäller böcker så fanns det inte en chans att jag skulle resa till Lissabon utan att besöka Bertrand. Faktum är att en av anledningarna till att resa till Lissabon var för att besöka världens äldsta bokhandel. Vem vid sina sinnens fulla bruk vill inte det? 

Bertrand grundades av en man som hette Peter Fauré, som dock tröttande på boksäljandet efter ett ynka par decennier och därför lämnade över verksamheten till två franska bröder med efternamnet Bertrand. Därav namnet Bertrand. Under en lång period tryckte de också böcker i butiken. Och genom åren växte de och blev en kedja med samma namn. Så Bertrand är nu även störst på böcker i Portugal. Men det var originalet Livraria Bertrand jag var ute efter i höstas. 

Bertrand2  

Medan jag betalade mina böcker frågade jag expediten om Affären legat här sedan de öppnade. ”Åh nej då,” svarade han, som om frågan varit korkad. Men så fortsatte han i samma resonerande ton : ”Bara sedan 1773”. 

För det var ju det här med jordbävningen som inträffade 1755 och ödelade stora delar av Lissabon. Man beräknar att jordbävningen låg i närheten av nio på Richterskalan, vilket gjorde att stora delar av Europa kände av skalvet på ett eller annat sätt. Till och med teologin fick sig en tankeställare då det gamla Teodiceproblemet fick nytt bränsle; dvs hur kan en Gud som är både god och allsmäktig tillåta en dylik katastrof. 

Bertrands bokhandel är därför ursäktad för att den var slarvig nog att förstöras av en jordbävning. Att ha legat på samma plats sedan 1773 är dock helt okej det med. Och man vårdar lokalen för att bokhandeln ska kunna ligga kvar ytterligare några sekler på samma plats. När vi var där i november 2014 var delar av bokhandeln avstängd för renovering. Men de höll ändå öppet, vilket gjorde att jag kunde gå omkring under de låga, vitkalkade kryssvalven och titta på böcker, försöka läsa enstaka titlar och kunna konstatera att det svenska deckarundret infiltrerat även Portugal.

Bertrand renoveras     

Jag köpte inga svenska deckare, men däremot ett par böcker av Fernando Pessoa; No matter what we dream, en liten diktsamling, och The Book of Disquiet, en posthumt utgiven bok som består av drygt 400 fragment, till synes om allt som Pessoa råka stöta på under sitt liv. Litteraturprofessorerna tvistar om vad man ska kalla det hela: aforismer, maximer, dagboksanteckningar, portvins-hallucinationer. Klart är i alla fall att Pessoa hela tiden är underhållande på ett lagom intressant, cyniskt och självironiskt vis.

”Literature is the most agreeable way of ignoring life.”

”I wasn’t meant for reality, but life came and found me.”

 Emellanåt kan jag sympatisera med båda meningarna. 

 Livraria Bertrand