Fönstershoppingen i Lissabon gav emellanåt fantastiskt resultat. Vad sägs exempelvis om Den heliga familjen surfar. Och NEJ, jag köpte inte något i den affären. Jag borde kanske ha gjort det … men, låt säga att det inte fanns plats på hyllorna hemma.
Bortsett från att surf-Jesus kanske inte är min kopp te, så lämnar han fältet öppet för en rad heligheter och deras fritid. Jag väntar spänt på Påven hoppar stav, Augustinus Kickboxas eller varför inte kombinera en avbild av den helige Sebastian med Moder Teresa som leende bågskytt. De kreativa möjligheterna och de teologiska konsekvenserna är oändliga.
Men Surf-Jesusaffären var inte den enda kul affären i Lissabon. Den är särklass minsta affären var Luvaria Ulisses vars besöksutrymme var en kvadratmeter, bokstavligen. Här säljer man handskar sedan 1925 och servicen har, tack och lov, aldrig utvecklats sedan de öppnade.
Det gick till på så sätt att vi lirkade oss in i affären, vilket enbart det var ett konststycke. En tjänstvillig man, som utstrålade nit och redlighet och handskexpertis dök upp från butikens inre delar och frågade vad han kunde stå till tjänst med. Handskar sa vi … vilket i och för sig var en idiotisk kommentar i en affär som inte säljer någonting alls annat än handskar, men vi var artiga och svarade på hans fråga.
Och det var då som Processen drog igång. Mannen bad Maria hålla upp sin ena hand. Han gav den en hastigt blick och hade därmed på en halv sekund måttbestämt hennes handstorlek, för han gick ut i lagret och kom tillbaka med ett par handskar. Sedan var det dags att prova dem, vilket man som kund inte fick göra själv. Åtminstone inte ostraffat, antar jag, för nu tog mannen upp ett träverktyg som hade sedan snabbt och skickligt töjde ut fingrarna i handsken med, för att sedan talka handskens inre med en för just detta ändamål specialtillverkad handsktalknings-gummiboll innan han bad Maria stödja armbågen mot en lika specialtillverkad armbågsstöds-kudde.
Därefter instruerades Maria att inta den speciella handskprovnings-positionen, vilket innebar att handen och fingrarna skulle peka uppåt i en spänd men elegant position. Och först därefter trädde expediten på handsken på Marias hand. Det enda Maria fick göra själv var att bedöma om den passade (vilket gick till på så sätt att hon skulle hålla med mannen att den passade) och besluta sig för om hon ville köpa den (det ville hon … hon vågade väl inget annat efter hela den proceduren). Handskarna borstades då rena från talk, slogs in i silkespapper och stoppades i en påse. Och så var det klart. Enkelt. Handskarna var inte speciellt dyra (ca 500kr) och väl värd upplevelsen i sig.
