Lyxhotellet var en bluff säger Aftonbladet. Enligt artikelns beskrivning av hotellet så verkar hotellet sakna en viss, vad ska man säga … finpolish. Men en lite fråga bara … ”lyxhotell” … allvarligt? Sedan när är ett trestjärning hotell ett lyxhotell (annat än för en och annan britt som blir lyrisk bara han får tvåglasfönster på sitt rum)?

För det är ju det här med kommunikation, det kan vara svårt, speciellt när man ska försöka tolka vad det egentligen är som beskrivs. För egen del så tolkar jag inte ”trestjärningt” som ”lyx”. ”Trestjärningt” brukar räknas till kategorien ”mer eller mindre helt och rent, extra toapapper i badrummet och har du tur en minibar (och har du väldig tur, något i minibaren).”

Men allt är inte så glasklart. Så jag tänkte börja med en ordbok för resebeskrivningar.

1. ”Grön ö” = nederbörd minst tre gånger i veckan, annars mulet med tröstlöst korta utbrott av sol. Tänk meteorologisk manodepressivitet. Tänk Sverige; grönt land.
2. ”Nära till kommunikationer” = Tung trafik utanför hotellrummet, troligtvis behöver du ta taxi över gatan där stranden är. Ostörd nattsömn? Nä, tror inte det.
3. ”Naturstrand” = Strand fylld av tång, döda fiskar, drivved och haschrökande backpackers.
4. ”Paradis för kitesurfare” = Det blåser som fan här.
5. ”Paradis för surfare” = Se ”Kitesurfare” fast ännu mer, samt: du dör om du badar.
6. ”Oexploaterad by” = Finns absolut inget att göra utom att dricka misstänkt billig Carlsberg (eller snarare Cralsberg) på byns enda bar, samt titta på alla haschrökande backpackers på naturstranden.

När jag övernattande på ett hotell i Löddeköpinge 2005 (vi låter hotellet förbli anonymt) så beskrev hotellets sig själv i de positiva ordalagen att det var nära till E20 som ”snabbt tar dig till Malmö eller Köpenhamn”. Dvs: det bästa med den här platsen är att man snabbt kan ta sig därifrån. Det gäller att inte bara läsa, utan även att tolka.