På väg hem efter att ha sett The Importance of Being Earnest på Vaudevill Theatre på The Strand (och bara att skriva just den meningen gör mig fånigt glad). Det är höstkyligt, stilla och klockan är närmare halv elva på kvällen. Hotellet ligger i Bayswater — platsen där Londons mer sunkiga hotell ligger, men vem är jag att klaga över mina 7 skeva kvadratmeter brunmelerad heltäckningsmatta. När jag är si så där 150 meter från hotellet inser jag ännu en anledning att gilla London: Att vara mitt i denna mångmiljonstad och uppleva det överväldigande lugnet från en öde gata, en minuts promenad från Bayswater Road.

En annan märklig sak med hotellet. Det heter Henry VIII, och varför inte det. Våningsplanen är döpta efter den fruförbrukande Henrys alla fruar. Mitt våningsplan är nummer tre och heter Katherine Howard, vilket dock var Henrys femte fru … ingen ordning alls, om ni frågar mig.