En del gånger får man två hotell till priset av ett. Rummet jag har fått på Hotell Danmark, i centrala Köpenhamn, bär en doft av sextiotal. Inredningen drar kanske åt åttiotal, men doften, eller rättare sagt den dävna lukten, som sitter i väggar och mattor på både rum och i korridorerna är definitivt från sextiotalet. Värst är mattorna i korridorerna som är rynkiga, blekta och oerhört fläckiga. En smutsarkeolog skulle mycket väl kunna finna rester från fester, spill och spyor som går minst tre decennier tillbaka. I badrummet är toaletten placerad i duschhörnan, medan duschen sitter på väggen rakt innanför dörren och förvandlar hela badrummet till duschbås.

Men receptionen, tillika bar och restaurang, är ett helt annat hotel. Här är fräscht, kliniskt befriat från fläckiga mattor och med fin vy ut mot något som kan vara förlängningen av rådhuset. Bortom det skymtas en av attraktionerna på Tivoli. Väggarna pryds av tavlor, med det något odanska motivet flamencodansare. Från högtalarna strömmar nattlig jazz som bärs fram av Ella Fitzgerald och just nu svenskklingande piano som inte kan vara någon annan än Jan Johansson. Själv sitter jag med en Svaneke Choko Stout och betraktar skymningen. På det hela taget är detta ett hotell jag gärna bor på.

Däremot bor jag inte gärna på det hotell som mitt rum ligger i. Det på femte våningen med sunkmattan. Tyvärr är det just det hotellet jag ska upp till sedan. Jag borde kanske hämta ner ett täcke och kampera här, i receptionen, där de placerat det bra Hotell Danmark.