När det börjar gå slentrian i att slå upp Pariserhjul med allt större diameter och höghusbyggen går tjugo på dussinet, så har flygplatser seglat upp på förstaplatsen i alla länders ”Jag kan bygga större än du”-mästerskap. Det finns i och för sig en viss logik i detta, för ju mer resandet ökar desto större behov finns det för att se till att resandet går smidigt.
Att just Turkiet tycker att de ska överta ledartröjan i flygplatsbyggen, bara strax efter att Kina haft den, är heller inte så märkligt. Istanbul ligger på en geografiskt strategisk plats mellan Europa och Asien och borde därför ha bra förutsättningar för att sno åt sig marknadsandelar. De senaste 30 åren har de dessutom byggt en massa, så en ny flygplats går väl av bara farten. Michael Palin kommenterar i sin resebok ”Pole to Pole” byggandet i Istanbul: ”Istanbul is a very noisy city, much of the noise from a huge construction programme.” Detta var 1991. Oljudet lär fortsätta.
En sak som jag tycker om med flygplaster är blandningen av människor. När det i vissa länder kan vara svårt att få blott två olika folk att samsas i samma land, så kan ett par hundra folk samsas enkelt på en flygplats. Det är ett intressant fenomen, och dessutom ganska hoppingivande.
—————