Just hemkommen från andra året i Pyrenéerna så kan det kanske vara på sin plats att sammanfatta det praktiska. Vi valde att utgå från Barcelona, mest för att det är närmare till bergen från Barcelonas flygplats jämfört med Marseilles. Det är även något billigare i Spanien.

Flyg: Flyg från Göteborg till Barcelona. Vi fick det stora nöjet att mellanlandade i Bryssel och ägande där några timmar åt flygplatsupplevelser. Flyget var billigt (1726 kronor per person), men det gick nog sammantaget cirka 300 kronor på flygplatsen i mat och fika. Om man inte har några problem med dumma flygtider så kan man komma billigare undan, men inte nämnvärt.

Till bergen: Hur tar man sig till parken? Vi hyrde en bil vid flygplatsen, vilket gjorde att vi kunde köra till Vielha på cirka 4,5 timmar med pauser. Det var en VW Polo som drog runt halvlitern per mil. Bilen var tänkt att stå stilla i Vielha, men på grund av ändrade planer – tack vare snön – gjorde vi dagsturer och körde därför mer än planerat. Bensinkostnaden hamnade således på ca 800-850 kronor.

Refugin: Att sova på refugi i Parc Nacional d’Aigüestortes kostar 17 euro/natt och person. Frukost kostar 8 euro till. Dvs 25 euro per person och natt. Refugina är spartanska, med generöst tilltagna ytor av furu och bara halvt uppvärmda. Polett-dusch och WC med iskall sittring finns, och åtminstone på J M Blanc fanns gratis Wi-Fi. Men i gengäld för bristande bekvämlighet får man en sagolik utsikt. Middag serveras på refugit, men man måste säga till i god tid om man vill äta, för de förbereder allt och man äter tillsammans med alla andra refugi-gäster vid en specifik tidpunkt. Så glöm à la carte och att släntra in fashionabelt sent med en draja i handen. Här är maten rustik – på gott och ont – men ordentligt spansk.

Hotell: I år bodde vi inte på refugin. Snön låg tjock längre upp i bergen vilket gjorde det meningslös att sova över på refugina. Därför bodde vi på hotell i dalgångarna Val d’Aran och Vall de Boì. Kostnad från 350 kr/natt (Hotell Urogallo i Vielha) till 760 kr/natt (Hotell Mauberme i Salardú) inklusive frukost. Skicken på hotellen är inte förutsägbara. Det första rummet på Hotell Urogallo (2-stjärnigt) stank av gammal tobaksrök, medan vårt andra rum på samma hotell var fräscht. Hotell Mauberme (3-stjärnigt) var ett fantastiskt fint hotell, med en frukost som tagen ur en alp-fantasi. Hotell L’Aüt i Erill la Vall skulle vara 1-stjärnigt, men jag kan inte för mitt liv begripa vad som var 1-stjärnigt med det. Helt nyrenoverade rum med förstklassigt badrum, billig och god mat (trerätters meny inklusive bröd, vatten och en halvflaska vin per person: 145 kronor), samt frukost.

Vandringen: Det går att påbörja vandringen från ett flertal platser och det finns parkering precis intill ledernas början. Beroende på vilket refugi man tar sikte på så tar det mellan 2-4 timmar att gå från bilen till ett första refugi, och det är ganska enkel vandring, om än uppför. I år utgick vi från Vielha, Salardú och Erill la Vall och i fjol från Espot.

Tältning uppmuntras inte. I själva nationalparken är det förbjudet, medan man lär få tälta i naturen någon natt innan man kommer in i nationalparken. Men eftersom de fantastiska vyerna ligger ohjälpligt långt in i nationalparken så valde vi bort tält på våra vandringar.

Lederna är markerade, men emellanåt får man söka lite efter markeringarna för att komma rätt. I år var ett par bäckar väl strida och vi fick leta efter platser där vi kunde hoppa över, men det var inga större problem. Emellanåt kan även leden gå genom klippterräng, vilket gör vandringen lite jobbigare, men oftast är det lättvandrat.

Karta över parken går att köpa lite varstans. Där det finns en sportaffär så finns även kartor. När det gäller den mat som vi själva tillagade så måste man komma ihåg att man inte får flyga med gasflaskor. Det var dock heller inga problem att finna gas till Trangiaköket i sportaffärer, både i år och i fjol.

Temperaturen i bergen kan variera. Vi har haft tur med vädret båda åren med sol alla dagar. Dock var temperaturen i fjol på under 10 grader och i år uppåt 20 vid refugina. Däremot kändes det aldrig kallt i fjol, men kanske något varmt i år.

Ditt & datt:

1. Solen biter i bergen, solkyddsmedel och huvudbonad är därför bra.
2. Länge tyckte jag att stavar var fåniga, men de är faktiskt inte så dumma. Andréas hade stavar, jag hade det inte, men hade gärna stulit Andréas stavar emellanåt.
3. Högsäsongen börjar någon vecka efter midsommar och då lär det vara mycket folk på lederna. Vi har varit där 11-18 juni två år i rad, alltså innan säsong, och då är det betydligt lugnare. Snön som hindrade oss något i år var dessutom exceptionell. Ingen spanjor vi pratade med hade varit med om så mycket och sen snö som i år. Förra året fanns ingen snö alls vid samma tidpunkt.
4. Tro inte att alla ska åt ditt håll. Vi följde efter fyra vandrare uppåt då vi skulle till Ventosa i Calvell, i tron att de skulle dit. Till slut vände sig en kvinna i sällskapet om och menade (lite väl nervöst kan jag tycka) att vi inte skulle följa efter dem längre, eftersom de skulle ha picknick vid sjön och vi var inte välkomna. Så håll koll på leden.

Kostnad:  Detta år hamnade kostnaden på cirka 6650 kronor per person. Men då blev det cirka 600 kronor dyrare på grund av att vi sov på hotell i dalarna och gjorde dagsturer. Vi åt dessutom, på grund av detta, något dyrare mat. Vi stannade också två nätter i Barcelona på vägen tillbaka. Så om vi kunnat vandra som planerat, det vill säga från refugi till refugi, och inte stannat i Barcelona så hade kostnaden hamnat på runt 5000 kronor per person.

Per person:
Flyg: 1726 SEK
Hotell: 1950
Bil: 450 SEK
Bensin: Cirka 425 SEK
Mat: Cirka 2100 SEK
Totalt per person, cirka 6650 kronor

Lite länkar:
Carros de focs officiella sida: Carros de foc

Mina tidigare blogginlägg
In i kulissen – Pyrenéerna 2012 
Fel väg i Pyrenéerna, del 1 – Pyrenéerna 2012
Fel väg i Pyrenéerna, del 2 – Pyrenéerna 2012