Jag har tänkt lite på det här med guider och kommit fram till att det finns fyra grundtyper.
Guiden som verkar vara född på plats, ser ut att vara jämngammal med de mumier han stolt talar om och kan berätta tusentals mustiga anekdoter om alla invånare som någonsin bott i den ruin som visas upp. Hans farfar kände troligtvis Karl IX personligen och hans mamma blev i sin ungdom med största säkerhet enleverad av den franske kungen Ludvig (från XI till XVI). Fakta är däremot en bisak. Det är inte det att guiden hittar på saker (så ofta) men mer att det inte är någon idé att fråga om hur mycket vin ett vinfat rymde om du förväntar dig ett svar i liter, för svaret kommer obönhörligen att vara: Tillräckligt för att fylla en greve, två hästar, fjorton konkubiner och sju skånska drabanter.
Guiden som extraknäcker under säsongen, men som egentligen brinner för något helt annat, som Milans chanser i La Liga eller kultivering av begonior. Guiden är … kompetent i ordets vida bemärkelse och skulle kanske lätt kunna ersättas av en femsidig broschyr … fast det är klart, då får man ju inte höra något om begonior. Man får ut mer av denna guide i slutet av säsongen eftersom fakta och anekdoter i början av säsongen begränsas till vad som kan klottras ner i en handflata.
Guiden som är kvalificerad på det mest dammiga akademiska sättet och som har svårt att uppfatta att turisterna är mindre intresserade av vävtekniken som skapat sänghimlen och mer intresserad av vilken adelsman som gjorde vad med vilken adelsdam i själva sängen. Guiden har en tendens att tro att retorisk förmåga, dramatisk inlevelse och allmän social talang är fullkomligt oviktiga enligt devisen: Fakta talar för sig själv. Vilket fakta naturligtvis aldrig gör. Fakta i sig är ett stolpiller, medan gestaltad fakta är Rioja!
Slutligen guiden som du älskar de första tio minuterna, eftersom det är en kunnig, engagerad, livfullt berättande guide som kan förmedla själva essensen från en medeltida slott, eller doften från fisande adelsmän, eller ljudet från ett stenålderskök. Problemet är att efter två timmar har ni inte kommit längre än ett par meter in i slottet, och guiden går just igång av tegelstenarnas pikanta struktur som man kan se tusen år gamla fingeravtryck i, om man tittar riktigt noga och har god fantasi. Bästa sättet att hantera denna guide är att smyga iväg, ta en fika, avsluta semestern och åka tillbaka ett år senare för att åter ansluta till gruppen som då hunnit tio meter in i slottet.
Själv brukar jag tycka att det är mest spännande att smyga sig på en annan guidad grupp och tjuvlyssna på några enstaka meningar, för att sedan försöka få ett sammanhang i de fragment jag hört: … femton hästar och en bikupa, men det var innan Nero höll upp harpan för fröken …
Och så finns det människor som påstår att historia är tråkigt.
———————–